Gillade verkligen "Cirkeln" (2011) och kände efter 40% av boken att "här finns något kittlande övernaturligt" också. Och visst. På sätt och vis gör det. Men inte tillräckligt. Jag bum-rushade de sista 50 sidorna för att få min fix av mind-fakk. Men den kom aldrig. Antiklimax. Jag tycker generellt musik-skildringar är urtrista, men 80-talets dödsmetall känns genomarbetat och "rätt" (mvhdensomaldriglyssnatpådeathmetalmenlyssnarpånördigtpodden). Du som gillade Cirkeln kanske inte kommer nog inte hitta samma sak här. Det är som att man glömt att salta tillräckligt. Mer slätstruket. Men som drama är den ändå ganska fin och nog därför den hamnar på 7,5 ruttna äpplen i t-banan av 10.